Jag ställer mig återigen frågan Vart är vi på väg? med bestörtning (trots att jag trodde att jag var luttrad efter nästan 20 år av mitt liv som aktiv förälder och föräldrarådsrepresentant i våra flickors skolor.

Flummeriet och daltandet runt våra barn tar sig proportioner jag inte trodde var möjlig. Jag syftar på den senaste incidenten i Sollentuna där en högstadieelev beter sig illa mot en erfaren lärare varpå denne höjer rösten för att sedan när detta inte hjälper tar tag i och håller fast grabben. Detta leder till att läraren blir avstängd och förflyttad till en annan skola. Föräldrar protesterar, vilket är bra (visserligen via Facebook och inte live som alltid är bäst) , i en tid då alltför få föräldrar bryr sig idag .

Normlösheten och tafattheten från vuxenvärlden idag vet inga gränser.
Många föräldrar tror idag att skolan är en uppfostringsanstalt när det ju i själva verket är så att ansvaret defacto ligger hos föräldrarna själva, att skicka skötsamma barn till skolan och väl där följer skolans regler och att lärarna kan ägna sig att utbilda eleverna. Lärarens befogenheter har kringskurits så till den milda grad att det infunnit sig en farlig anarkistisk situation som gör att läraren inte får höja rösten, ”ta i med hårdhandskarna”, och om någon går mot strömmen och visar cilvilkurage att stå upp, så blir vederbörande reprimerad , avstängd eller omplacerad.

Det är hög tid att säga STOPP!!!, hög tid att börja agera, helst inte via facebook utan live face to face.

En positiv framtidens skola behöver engagerade vuxna, både lärare och föräldrar och helst i samklang, då är den ljusnande framtid vår.

”Det finns ingen väg, börjar alla gå så blir det en”

Arne Falkbäck
Vågavadigsjälv
Januari 2012